Barn - en stor fråga, som ger avsmak
Satt här och funderade. Läste en väns blogginlägg om att skaffa barn. Det är något vi pratat om då och då jag och hon, vart vi står i den frågan..
I sitt inlägg skrev hon att hon inte vill skaffa barn. Jag håller med henne. Av samma anledning som hon: Vem vill sätta ett stackars oskyldigt barn till den här världen? Vem vill se sitt barn behöva växa upp här? Ja, jag vet att jag låter som en lipig kärring. Men det är ju sant. Jag blir ledsen när jag ser mig omkring, och rädd. Rädd när jag ser dagens barn. De får inte vara barn längre. Och som min vän skrev "Visst, jag skulle kunna föda barn och uppfostra dom som jag vill men är inte det jävligt taskigt.(tänk om dom blir mobbade för att dom inte har rätt Bratz)". Det där har jag tänkt ofta. Ta det här med mobiler tex. nu för tiden ser man ungar i typ sex års åldern springa omkring med senaste modellen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det är rätt sjukt. Och jag skulle inte vilja ge mina barn mobiler så tidigt. Men, som sagt skulle de antagligen bli mobbade.. Jag vet inte om det är för att vi inte hade mobil när vi växte upp, men jag tror inte det.. det handlar inte om att jag skulle vara avundsjuk eller så, det handlar om att jag är orolig för att barn inte får vara barn längre.
Titta bara på unga tonårstjejer.. Tjejerna i 14årsåldern ser ju ut att vara runt 25! Så var det väl ändå inte förr? Den hetsen om att vara snygg och gå omkring i det senaste modet..alla dessa j*vla ideal. De är barn! Kan de inte få forstätta med det? Jag är livrädd över tanken på hur det kommer se ut om ännu några år. Man hör ju redan om barn, mycket yngre än 14, som vill banta..shit.
Jag låter säkert gammal när jag skriver såhär, om förr i tiden osv.. jag är inte gammal, fyller 22 i år. Men jag tror att jag hör till den sista generationen som fortfarande fick lov att vara barn. Ändå klarar vi oss utmärkt med den nya tekniken och sådant, man behöver inte vara född med det för att hänga med, tvärt om, tack vare att internet och mobilerna inte slog igenom förrän vi var relativt gamla, har vi nog klarat oss.
Vi tillhör den sista generationen som vet hur man skriver en skoluppsats utan att använda förkortningar för vartannat ord, vi lärde oss skillnaden. Jag använder förkortningar på internet och i sms, precis som de yngre, skillnaden är att jag vet när det passar sig och inte..
Så, svaret blir nog nej. Just nu känner jag inte att jag vill skaffa barn. Det är synd bara att samhället uppfostrar oss att tro att man är misslyckad om man inte skaffar man, barn, villa och volvo.
Det börjar ju i och för sig ändra sig, det är accepterat att skilja sig nu. Men man måste ju ändå varit gift någon gång för att vara lyckad som kvinna.. dubbelmoral så att det står härliga till!
Min mamma var 24 när hon fick mig. Det är två år dit för mig. Hon var dessutom 22 när hon gifte sig, där är jag nu. Men nej tack, jag står över. Gifta mig kommer jag säkert att göra någon gång, men inte än. Och barn, ja, det lär nog mycket till för att övertyga mig där..
Min väns blogg
I sitt inlägg skrev hon att hon inte vill skaffa barn. Jag håller med henne. Av samma anledning som hon: Vem vill sätta ett stackars oskyldigt barn till den här världen? Vem vill se sitt barn behöva växa upp här? Ja, jag vet att jag låter som en lipig kärring. Men det är ju sant. Jag blir ledsen när jag ser mig omkring, och rädd. Rädd när jag ser dagens barn. De får inte vara barn längre. Och som min vän skrev "Visst, jag skulle kunna föda barn och uppfostra dom som jag vill men är inte det jävligt taskigt.(tänk om dom blir mobbade för att dom inte har rätt Bratz)". Det där har jag tänkt ofta. Ta det här med mobiler tex. nu för tiden ser man ungar i typ sex års åldern springa omkring med senaste modellen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det är rätt sjukt. Och jag skulle inte vilja ge mina barn mobiler så tidigt. Men, som sagt skulle de antagligen bli mobbade.. Jag vet inte om det är för att vi inte hade mobil när vi växte upp, men jag tror inte det.. det handlar inte om att jag skulle vara avundsjuk eller så, det handlar om att jag är orolig för att barn inte får vara barn längre.
Titta bara på unga tonårstjejer.. Tjejerna i 14årsåldern ser ju ut att vara runt 25! Så var det väl ändå inte förr? Den hetsen om att vara snygg och gå omkring i det senaste modet..alla dessa j*vla ideal. De är barn! Kan de inte få forstätta med det? Jag är livrädd över tanken på hur det kommer se ut om ännu några år. Man hör ju redan om barn, mycket yngre än 14, som vill banta..shit.
Jag låter säkert gammal när jag skriver såhär, om förr i tiden osv.. jag är inte gammal, fyller 22 i år. Men jag tror att jag hör till den sista generationen som fortfarande fick lov att vara barn. Ändå klarar vi oss utmärkt med den nya tekniken och sådant, man behöver inte vara född med det för att hänga med, tvärt om, tack vare att internet och mobilerna inte slog igenom förrän vi var relativt gamla, har vi nog klarat oss.
Vi tillhör den sista generationen som vet hur man skriver en skoluppsats utan att använda förkortningar för vartannat ord, vi lärde oss skillnaden. Jag använder förkortningar på internet och i sms, precis som de yngre, skillnaden är att jag vet när det passar sig och inte..
Så, svaret blir nog nej. Just nu känner jag inte att jag vill skaffa barn. Det är synd bara att samhället uppfostrar oss att tro att man är misslyckad om man inte skaffar man, barn, villa och volvo.
Det börjar ju i och för sig ändra sig, det är accepterat att skilja sig nu. Men man måste ju ändå varit gift någon gång för att vara lyckad som kvinna.. dubbelmoral så att det står härliga till!
Min mamma var 24 när hon fick mig. Det är två år dit för mig. Hon var dessutom 22 när hon gifte sig, där är jag nu. Men nej tack, jag står över. Gifta mig kommer jag säkert att göra någon gång, men inte än. Och barn, ja, det lär nog mycket till för att övertyga mig där..
Min väns blogg
Kommentarer
Trackback
